Att bli förälder är en av de största upplevelserna i livet, men bilden av vad det innebär att bli mamma kan vara väldigt ensidig. Allt för många mammor känner sig därför ensamma med den ängslan, osäkerhet och tvivel som naturligt följer med moderskapet.

Tysta barnvagnar på gatan med kaffe latte-sippande föräldrar och lyckliga bebisbilder som flödar över sociala medier stämmer inte helt överens med verkligheten i hemmet.

Det utopiska modersidealet

I vår kultur är idén om ‘en god mor’ en mycket ensidig berättelse, och den skapar en enorm förväntningspress på varje nybliven mamma redan från förlossningen.

Förväntningen inkluderar att ständigt vara glad och lycklig över sin nya situation, ha ett rikt socialt liv – både på och utanför sociala medier –, hålla ordning i hemmet, vara kärleksfull, omtänksam och helst aldrig arg, vara en sensuell partner på kvällarna och ständigt uppdaterad på hälsomyndigheternas rekommendationer för babyvård – och naturligtvis utföra dem till punkt och pricka.

Alltså en människa med överskott. Men den förväntningen är uppenbart felaktig när man ser vad en nybliven mamma faktiskt har gått igenom: graviditet, förlossning, amningsstart, stora förändringar i kropp och identitet – allt medan hon tar hand om en nyfödd. Tiden efter förlossningen (postpartum) är därför per definition en period med brist på överskott, där det är helt normalt att känna sig lika förvirrad och osäker som glad och lycklig.

Vi talar inte om de svåra känslorna

Känslor är inte konstanta, de är dynamiska. När livet ställs på ända uppstår tvivel, rädsla och osäkerhet tillsammans med glädjen eftersom du befinner dig utanför din komfortzon och testar något helt nytt. Detta är fullständigt normalt.

Kombinationen av dessa förändringar och hormoner, vars syfte är att göra mamma mottaglig för bebisens signaler, gör hela situationen ännu starkare känslomässigt.

Kulturella normer och diskurser, såsom ‘en god mor’, har en enorm makt över hur vi tror att vi borde vara. Därför kan det vara svårt för nyblivna mammor att prata om de känslor som inte passar inom normen. De riskerar att hamna utanför ‘den goda modern’. Och vad är man då? ‘En dålig mor?’

Så när vi känner tvivel på vår egen förmåga, vår identitet och är osäkra på hur man överhuvudtaget är ‘en god mor’, blir vi ofta tysta. Men med tystnad följer skam och ensamhet. Därför måste vi inkludera alla nyanser av känslolivet i bilden av ‘den goda modern’. Annars riskerar nyblivna mammor att känna sig ensamma och skamfyllda i de svåra, men helt naturliga, känslorna.

Det spelar roll vad vi lägger upp på Instagram och Facebook

Vi lever i en radikal modernitet där gemenskaperna har gått från de gamla, täta bysamhällena, där ordspråket “it takes a village to raise a child” kommer ifrån, till nya, snabbt utvecklande och mer distanserade gemenskaper där kontakten främst sker via onlinemedier.

De gamla bygemenskaperna var perfekt anpassade för att förbereda blivande mödrar på föräldraskapets livsomvälvning, då de såg andra gråtande mödrar, såg deras kamp med amningsstart, baddade deras blödande bröst och hjälpte varandra med barnpassning, hushållssysslor och liknande efter förlossningen.

LÄS OCKSÅ: De 5 vanligaste orsakerna till att amningen går fel

Dagens gemenskaper har istället blivit redigerbara och det finns en förväntan på att föräldrarna ska klara sig själva, helst inom hemmets fyra väggar. Vi bestämmer själva vad vi vill visa upp – och som de sociala varelser vi är, visar vi de saker som går bra.

Men det blir en självförstärkande effekt. Vi vill gärna passa in i gruppen och få bekräftelse på att vi är okej, så när mödrar ser glada babybilder på Instagram eller Facebook, är det det de själva postar. Överskottsbilder läggs upp i mängder. Därmed skapas snabbt de ensidiga bilderna av moderskapet. Det är nämligen det vi faktiskt ser och bevittnar, och inte det vi hör, som har störst påverkan på vad vi lagrar som “sanningar” på den inre skärmen.

Vi blir ensamma och stressade föräldrar

De blivande mödrarna har kanske familj och goda vänner som berättar ärliga historier när de är på föräldraledighetsbesök och kaffet är framdukat, men de är inte längre vittnen till dessa historier. När de gamla gemenskaperna upplöstes, tog sjukvården nämligen över.

Gå med i momkinds ärliga och kärleksfulla

Facebook-gemenskap här

Men med årslånga nedskärningar har förberedelsen krympt till en slapp powerpoint och minimal tid på sjukhuset efter förlossningen, så nyblivna föräldrar står nu helt oförberedda på det som möter dem. Och ännu värre: De står utan en gemenskap som kan hjälpa dem i efterfödselstiden, både när det inte finns tillräckligt med händer och när de mentala utmaningarna slår till. Föräldraförmågan minskar när familjen på detta sätt sluter sig inom sig själv, eftersom konsekvensen blir ensamma och stressade föräldrar.

De ärliga gemenskaperna upplöser skam och ensamhet

Den bästa medicinen mot skam är öppenhet och gemenskap. Det är svårt att göra ensam, så det finns behov av ärliga gemenskaper. Det finns behov av utrymme för berättelsen om osäkerheten, tvivlet, identitetskrisen och de många bekymren.

Min poäng är absolut inte att radera den goda historien om lycka och meningsfullhet, för den har lika mycket rätt och sin egen ärlighet i de glittrande stunderna när allt går upp i en högre enhet. Men bilden måste bli mer nyanserad.

Min förhoppning är att föräldrar blir bättre på att rymma varandra och möta varandra. Även utanför sociala medier. Att vi kan fråga vänner och familj om hjälp – och få hjälp innan vi ber om det, under de första månaderna av det nya föräldralivet. Att det blir en självklarhet att nyblivna mödrar också blir osäkra och tvivlande och behöver fler händer än bara de som bor med barnet, för ”It takes a society AND good friends, to raise a child”.

Källa: Föräldrastart.