Är det du som ansvarar för att köpa sandaler till barnen när det blir sommar?

Har du koll på barnens saker när ni ska på semester? Påminner du dem om att packa simglasögonen?

Planerar du barnkalas, bjuder in gästerna och skickar ut önskelistor?

Samlar du in önskningar från alla andra till jul och födelsedagar – även från din mans sida av familjen?

Gör du matplaner och hittar de bästa erbjudandena i matbutiken?

Lägger du undan kläder som ska ärvas av andra eller säljas i olika Facebook-grupper?

Planerar du aktiviteter för speciella tillfällen, som exempelvis påskbrev och julpynt?

Tar du reda på vad barnen vill klä ut sig till under fastlagen och Halloween?

Köper du alla 24 kalendergåvor och slår in dem fint?

Är du den primära kontaktpersonen när det ska göras lekavtal?

Anmäler du era barn till sporter och håller koll på när nästa medlemsavgift ska betalas?

Är du mestadels ansvarig för allt det känslomässiga arbetet hos er; tröstar och ger omvårdnad till barnen, stannar hemma vid sjukdagar, utbildar dig och går kurser i medvetet föräldraskap och hittar en psykolog till din man när stress, ilska eller förlossningsdepression trycker på?

Kanske påminner du också din partner om att han ska komma ihåg att ringa till sin kompis, mamma, syster. Och ser till att ni träffar era vänner.

Kanske går du till och med så långt att du också köper presenterna åt honom när någon i hans familj eller vänkrets har födelsedag?

Vet du vad det här egentligen handlar om?

Den Mentala Bördan

Den Mentala Bördan är fortfarande ett nytt begrepp för många, men ändå mycket välbekant i många kvinnors vardag.

Det handlar om den mentala bördan, vilket innebär att hålla igång ett hem. Alla de saker som måste kommas ihåg, koordineras och planeras.

Problemet är faktiskt könsrelaterat, och om vi skrapar på ytan framträder stora ekonomiska och jämställdhetsmässiga utmaningar. Kvinnor utför fortfarande betydligt mer obetalt hushållsarbete än män. Enligt Rockwool Fondens tidsanvändningsundersökning arbetar kvinnor i genomsnitt cirka 3,5 timmar om dagen i hemmet, jämfört med 2,5 timmar för män.

Jag skulle kunna fortsätta ösa blodtryckshöjande statistik över dig, men jag avstår och introducerar istället problematiken för dig idag.

Man säger populärt att kvinnor har ett jobb när de går till arbetet och ännu ett när de kommer hem – obetalt dessutom.

Men vad är egentligen problemet? Är inte kvinnor bara bättre på att planera födelsedagar och baka regnbågskakor?

Jo, för att kvinnor socialiseras till det. What monkey see, monkey do. Dessa färdigheter har finslipats och förts vidare genom generationer. Kvinnor förväntas i mycket högre grad vara primus motor för barnen och hemmet än män.

Kvinnor döms också i mycket högre grad för sitt moderskap än män döms för sitt faderskap. Tänk på begreppet ‘momshaming’, som nästan blivit standard hos diverse mommy-bloggers, som får utstå lite av varje från kritiska följare. Det är tufft att vara mamma.

Gör det här. Nej, det är också fel.

Kvinnor får kommentarer om ett rent och prydligt hem, och var den där soffan är ifrån, och om ni har börjat med smakportioner?

Män får kommentarer om sina jobb och vad de har åstadkommit. Ironman säger du? Det hade jag också funderat på att träna för.

Och så är det f.o.r.t.f.a.r.a.n.d.e.

Paradoxalt nog har vi en berättelse om att kvinnor alltid har hållit hemmet och varit husmödrar, när sanningen är att den klassiska hemmafrun bara var en roll som existerade i ungefär tio år efter andra världskriget. Och då främst för välbeställda familjer som hade råd att låta kvinnan sköta hemmet. I de flesta andra familjer arbetade båda könen.

Intressant, eller hur?

Ett klassiskt argument är också att kvinnor är bättre på allt det där med hushållsbestyr, eller till och med biologiskt benägna att shoppa nattkläder på zara.com. Det påstås ligga i vår natur!

Men även om det skulle vara sant, är vi människor tack och lov utrustade med en hjärna som kan lära sig nya saker. Även att tvätta ull och sortera färger för sig. Hjärnan är ‘plastisk’.

Så förklaringen till den ojämna fördelningen är allt svårare att godta.

Hon blir bitter

Problemet och konsekvensen av att de flesta kvinnor har rollen som Mental Load är en överväldigande mängd osynliga uppgifter som dränerar, utbränner och kan leda till bitterhet mot ens partner.

‘Då gör jag det bara själv!’ hör du dig själv fräsa. För det är enklare och mindre ensamt än att känna att du måste pressa din man till de uppgifter som borde vara en gemensam insats.

LÄS OCKSÅ: Känner du dig som en dålig mamma när du har skällt ut?

Alla dessa uppgifter kan också påverka sexlusten. Det sker både på grund av den bristande uppskattningen för allt det osynliga (och synliga) arbete som utförs, men också för att hårddisken i hjärnan och den mentala att-göra-listan helt enkelt är full. Det finns inte mer plats. Det finns ingen energi kvar för sex.

‘Varför bad du inte bara om hjälp’, säger han, medan du förvirrat kan stå kvar och tänka ‘ja, varför gjorde jag egentligen inte det?’

För det är inte meningen att hon ska behöva be om det uppenbara, Torsten.

För det borde inte vara hennes uppgift att tala om för en vuxen man att det saknas stolar till de 13 gäster som kommer om 20 minuter.

Men det gör du. Du ber om det, delegerar och ger order.

Samtidigt som du jonglerar 200 andra bollar innan gästerna kommer. Och det slutar som alltid i en mor-son-dynamik där din man frågar dig vad som behöver göras.

Den typen av dynamik kan av goda skäl också påverka sexlusten rejält.

Låt mig ge ett klassiskt exempel på hur det ser ut när det outtalat förväntas att kvinnan är primus motor i familjen:

Jag möter en pappa vid förskolans grind och kommer ihåg att min dotter har bett om att få komma hem till deras dotter. Jag frågar pappan om vi inte ska planera en dag, varpå hans svar är: “Åh, det får du ta med min fru. Det är hon som har koll på kalendern.”

Så vad kan man göra?

Det handlar om att få fokus på att ni har en snedfördelning. Både i förhållande till de uppgifter som kan ses och de som inte kan ses.

Försök att komma med några exempel på uppgifter som du typiskt är primus motor för. Jag hör ofta uppgifter som inköp av barnkläder, byte av sängkläder och att hålla koll på meddelandena i aula.

Kolla med din partner och fråga när han senast tog ställning till dessa saker och om det var något han tänkte var en uppgift han skulle utföra? Det ska inte göras kritiskt, utan snarare ske på ett frågande och nyfiket sätt.

Något annat jag ofta rekommenderar i parterapi är att skriva ner alla hushållsuppgifter ni kan komma på. Sedan delar ni upp dem i ‘vem minns’ och ‘vem utför’ uppgiften. På så sätt kan ni få en visuell överblick och se hur fördelningen egentligen är hemma hos er.

En sådan lista blir lång, kan jag avslöja. I min kurs har jag samlat en hel del, och det blir faktiskt långt över 200 uppgifter totalt.

Det är inte säkert att ni kommer att vara helt överens, och kanske kommer både du och din partner att tycka att ni tömmer diskmaskinen mest. Det är inte så viktigt. Det viktiga är att ni börjar ha samtalet och långsamt får syn på de saker där du sannolikt utför uppgifter på autopilot.

Artiklen er skrevet af Cathrine Katzmann, parterapeut og sexolog

Hvis du gerne vil ud af projektlederrollen og ønsker at ændre dynamikken i hjemmet, kan du læse mere om emnet på Instagram-profilen @parterapeutens_dagbog og tilmelde dig onlinekurset The Mental Load.