“Grattis! Det är två!” En mening jag hade tänkt kunde vara möjlig, men som jag ändå inte vågat tro på. Så när läkaren sa just det, kändes det som om allt stod stilla, tills min syster började skratta hysteriskt.

Det var min syster som var med när nyheterna kom, för jag hade ett år tidigare efter ett misslyckat förhållande bestämt mig för att skaffa barn. Allt tog tid, och jag fick vänta ett år med 8 inseminationer och två IVF-försök innan det äntligen lyckades. En tuff process, eftersom jag stod helt ensam i det.

LÄS OCKSÅ: ”Vem är jag, om jag inte är någons mamma?”

Mitt val att skaffa barn ensam var inte svårt. Jag hade enormt stöd från hemmet, vänner och överlag kände jag mig ganska säker på att de alla hade min rygg. Mitt slutgiltiga beslut kom när min väninna (som senare blev min förlossningshjälpare) – medan vi förberedde hennes bröllop – sa: ”DET FIXAR VI HONEY – JAG ÄR JU DIN WINGWOMAN!”

Att planera ett kejsarsnitt

Graviditet med tvillingar innebär MÅNGA besök på det lokala sjukhuset, och jag var alltid i sällskap av min syster eller min väninna. De hade full koll på storlek och vem som låg var, samt mina långa samtal med läkaren om kejsarsnitt kontra vaginal förlossning. Ända till slutet hoppades jag att den ena tvillingen skulle vända sig och lägga sig redo för förlossning. Men de satt envist kvar båda två, och när det var en vecka kvar till det planerade förlossningsdatumet, beslutade min förlossningsläkare att det fick bli ett kejsarsnitt.

Ett Planerat Kejsarsnitt. Det var verkligen inte så jag hade föreställt mig min urtida födelseupplevelse. Jag hade ordnat med team, så både min syster och min väninna kunde vara med och avlösa varandra. Vi hade gått på förlossningsförberedelse och var redo! Istället skulle jag välja bort en förlossningshjälpare OCH infinna mig fastande klockan 07.00 på förlossningsmottagningen.

En mycket bättre upplevelse än förväntat

Onsdag den 5 oktober klockan 07.00 anlände jag till Rigshospitalet. Jag var rejält hungrig, mycket spänd och hade inte ett enda tecken på värkar. Jag blev förberedd och så låg vi där och väntade. När det var dags, blev vi körda in på ett rum. Och jag vet faktiskt inte vad jag hade förväntat mig, men det var allt det och mycket mer, för alla i rummet var bara så trevliga!

 LÄS OCKSÅ: ”Det var först i mammagruppen som jag skämdes över mitt kejsarsnitt”

Det var ju en ”festdag”, som de sa och allt gick ganska snabbt. Först kom Thomas och två minuter senare, medan vi beundrade honom, sa sjuksköterskan till min väninna: ”Oj, nu måste du vara snabb om du ska ta bilder på nummer två! Och vips, klockan 09.15 hade jag blivit mamma till två friska och fina barn.

Ett bråk i hissen och en verbal örfil

Portören kom för att köra oss upp till uppvakningen, och just där i hissen försvann det magiska ögonblicket när en sjuksköterska och portören började diskutera något om kollektivavtal, och på de två våningar upp hann de bli ganska ovänner. Därefter anlände vi till uppvakningen – ett rum med fyra sängar och en familj i varje avskärmad liten del.

En sjuksköterska kom in i rummet och tittade på mig och mina två barn och utbrast som första kommentar: ”Jag har också tvillingar – men jag födde dem RIKTIGT”. Och där låg jag med ärr på magen och två små vackra barn och blev skammad för att jag fött dem genom kejsarsnitt. Jag kände mig så kränkt och upprörd, men var också ganska drogad och överrumplad, så jag hann inte säga något.

Det nästa som hände var att samma sjuksköterska tvingade en jättestor amningskudde på mig och blottade mina bröst för hela den lilla salen och kommenderade 'tandemamning' av mina små barn. När det inte gick som väntat, tyckte hon att jag skulle börja pumpa. Som en riktig mjölkerska kom hon med en pump som hon började montera. Jag har känt min väninna, som var med, länge och hon tittade på mig ett ögonblick och fick iväg sjuksköterskan. Förmodligen mest för hennes egen skull, för vid det laget kunde jag ha sprutat eld och var nära att få damen att försvinna.

Planerat kejsarsnitt är väl också helt rätt?

Jag hade den bästa tänkbara upplevelsen av mitt kejsarsnitt. Det gjorde det möjligt för mig att vara 100 % närvarande för mina barn när de kom till världen. Jag har hört talas om kvinnor som fött den första tvillingen och därefter skyndsamt behövt genomgå akut kejsarsnitt och sedan varit helt slutkörda, medan PAPPA fått ta hand om allt.

Jag har även träffat mammor som fixat att föda tvillingarna som om det vore en enkel sak. Oavsett hur det går till är det viktigt att vårdpersonal och medmammor kommer ihåg att det din granne gör kanske inte är exakt vad du skulle ha valt, men om det fungerar bäst för din granne måste vi respektera det.

Förutom min förlossningsassistent hade jag en väninna som flyttade in de första 14 dagarna. Det hjälpte mig enormt och gav mig ett stort lugn i omställningen från en person till tre. Hon var på sjukhuset och tog hand om allt det praktiska, åkte hem i förväg och såg till att det fanns bröstpump, värktabletter, mat och gott om godsaker. Hon skapade det lugn jag behövde för att vänja mig vid att vara ensam med två barn. Det var den bästa tänkbara starten på livet för dem.

Om du överväger att skaffa barn ensam är mitt viktigaste råd att du skaffar dig hjälp av någon som kan vara där dygnet runt. Då kan du få den ro du behöver under de första, riktigt krävande veckorna när du försöker lära dig att vara mamma.

Källa: Secondtots