Från en stund till nästa kan det verka som om barnet vill amma konstant och känns både omättligt och kanske lite stressat. Ibland kan barnet till och med skrika vid bröstet när du försöker lägga till det. Vad är det egentligen som händer?!

Det verkar som att det du upplever är ett aptitsprång, även kallat amningssprång. Innan du oroar dig ska du veta att det är fullständigt normalt, oftast går över av sig självt inom ett par dagar och är helt ofarligt, så länge inga andra varningssignaler dyker upp.

Men vad är egentligen ett aptitsprång, hur länge varar det och hur hanterar man bäst när barnet vill amma hela tiden? Det har vi pratat med IBCLC-amningsrådgivare, Caroline Kragh Hurup, om från Ammevejledning.dk.

Vad är aptitsprång?

Aptitsprång är en plötslig förändring i hur och hur ofta bebisen vill amma. Det kan ske från en timme till nästa att barnet plötsligt vill amma mycket, mycket oftare. Aptitsprång varar oftast 1-4 dagar och går över av sig självt när bebisens behov blir tillfredsställt.

– Aptitsprång visar sig oftast genom att bebisen plötsligt vill amma betydligt mer, och vi har en mycket mer frekvent amning än vi är vana vid. Det man upplever är att bebisen kommunicerar något till oss och ber om mer. Det kan vara mer mat, och att bebisen därför arbetar på att öka produktionen, säger Caroline Kragh Hurup.

Men det kan också vara andra behov som bebisen ber om att få tillfredsställda.

Orsaker till aptitsprång

Orsaken till aptitsprång är oftast att bebisen behöver mer mjölk och därför arbetar på att öka mammans mjölkproduktion. Men den bakomliggande orsaken kan också vara att det händer mycket i barnets yttre eller inre värld, och det behöver extra närhet med mamman.

– Ofta är det mekanismen efterfrågan och utbud vi ser när det är aptitsprång, men det kan självklart också vara ett uttryck för att bebisen behöver mer lugn, trygghet och närhet, eftersom det händer mycket i barnets utveckling just nu, säger Caroline Kragh Hurup.

När bebisen plötsligt verkar hungrig hela tiden kan det alltså både vara för att bebisen är mer hungrig, men också att det bara finns ett ökat behov av att komma i säker hamn hos mamman. Oavsett vad, är det bästa man kan göra att följa bebisen och ta sig tid och ro att ge barnet precis det, det ber om, förklarar hon.

Läs också: ”Det kan vara så att en bra mamma inte sitter i brösten, men jag kände mig ändå som världens sämsta mamma”

Läs också: Hur lång tid tar en amning

Andra orsaker till förändring i amningsmönster och -frekvens

Var uppmärksam på om det finns andra förändringar samtidigt som bebisen vill amma betydligt mer. Sover bebisen till exempel samtidigt sämre, har färre blöta blöjor eller verkar obekväm på annat sätt, ska man självklart alltid kontakta barnmorska eller läkare, råder amningsrådgivaren.

Om det inte finns någon annan anledning till oro, bör amningen återgå mer till det normala efter 2-4 dagar. Om amningen inte hittar en mer normal nivå därefter, kan det vara något annat som ändå är på gång:

• Att mamman eller bebisen är krasslig eller sjuk.
• Bebisen har svamp i munnen.
• Bröstinflammation eller tilltäppta mjölkgångar hos mamman.
• Mjölken smakar annorlunda på grund av förändring i till exempel kost eller hormonell förändring med cykeln.
• Mamman luktar annorlunda, till exempel på grund av ny doft, kräm eller annan kost.
• Tandutbrott hos bebisen.

Tecken på aptitsprång

Barnet verkar mer oroligt och hungrigt, och det kan kännas som om bebisen vill amma konstant plötsligt. Aptitsprång kan också uttryckas genom att barnet skriker vid bröstet helt enkelt för att det skäller ut det och vill ha mer eller snabbare mat än vad som kommer just nu.

– Det är ett sätt för bebisen att säga, ”hej – jag är missnöjd med något här”. Det kan vara att mjölken kommer för långsamt, jag är mycket hungrig, var är maten, eller det kan vara i motsatt ände – jag vill inte ha mat just nu. När det sistnämnda också kan vara några dagar, är det det man kallar amningsstrejk, förklarar Caroline Kragh Hurup.

Amningssprång kan nämligen vara åt båda hållen, men oftast, när vi talar om aptitsprång, så handlar det om en ökad aptit och amningsfrekvens.

Har jag tillräckligt med mjölk?

När bebisen vill äta hela tiden och verkar mycket mer hungrig, kan det lätt väcka oro om man verkligen har tillräckligt med mjölk. Men det är viktigt att komma ihåg att en ökad efterfrågan i sig inte är ett tecken på att det är något fel med vare sig mjölkproduktionen eller amningen.

Kanske tänker du: Åh nej, är det något fel med min produktion? Producerar jag för lite mjölk? Är det något fel med mitt barn? Men det är faktiskt snarare tvärtom, enligt amningsrådgivaren:

– Det är helt naturligt att tänka så, men det är också ett hälsotecken och ett tecken på att bebis och mamma fungerar bra tillsammans när denna ”dialog” uppstår. Det är naturen och det fantastiska samspelet mellan mamma och barn i aktion, säger hon.

Faktum är att barnet nästan alltid intuitivt vet vad det behöver, och därför handlar det i de flesta fall om att följa barnet och tillgodose dess behov.

Läs också: Amning av nyfödd: Hur ofta och hur länge ska bebisen äta?

När är bebisen i en tillväxtperiod?

Tillväxtperioder är helt vanliga, och de flesta kommer att uppleva dem under amningsperioden. De kan ofta hänga ihop med bebisens övriga utveckling. Det vill säga att vissa upplever att tillväxtperioder kan sammanfalla med det som kallas utvecklingssprång eller tigersprång.

– Jag har inget belägg för att säga att tillväxtperioder sker vid bestämda tidpunkter, för det kan variera från barn till barn hur de inträffar och hur mycket familjen märker av dem. Men de följer ofta barnets övriga utveckling, och jag kan säga att de flesta upplever dem en eller flera gånger under den tid de ammar, säger Caroline Kragh Hurup.

Det finns flera tolkningar av hur gamla bebisar är när de genomgår 'tigersprång', men i verkligheten kan det vara mycket individuellt vad man upplever som förälder.

– När de inträffar, är det oftast bebisens sätt att öka mjölkproduktionen så att den stämmer överens med barnets behov, säger hon.

Gäller det en nyfödd som vill ammas hela tiden, är det både för att mängden råmjölk är begränsad och att bebisens magsäck är mycket liten, men också för att barnet arbetar på att få mjölken att rinna till och produktionen att matcha bebisens behov. Nyfödda vill alltså av naturliga skäl ammas ofta.

Så hanterar du en tillväxtperiod

När man står mitt i en tillväxtperiod, känns det som om bebisen äter hela tiden och är omättlig. Och det kan vara både krävande och jobbigt. Det bästa du kan göra är att följa barnet. Amma så mycket bebisen vill och du kan, var nära och se till att det är lugnt.

– Om man annars har en välfungerande amning, är rådet klart: amma på. Men känn också efter med dig själv och din egen kropp och temperament, att du faktiskt kan hantera det, säger Caroline Kragh Hurup.

Ställ in planer, släpp schemat och ta några dagar för att bara vara hemma i lugn och amma så mycket bebisen vill, råder hon.

– Försök också att hålla stressnivån på ett minimum. Kan det hjälpa att prata med barnmorskan under tiden, så gör det. Ju mindre stressigt man kan göra det, desto snabbare och lättare kommer amningen att återgå till ett lugnt läge, säger hon.

Dessutom kan det för vissa minska stress och dåligt samvete om en partner eller annan bra hjälpare kan assistera med praktiska saker som inköp, matlagning, tvätt eller annat som pressar mamman. De kan också hjälpa till att ta hand om bebisen lite mellan de många amningarna, om mamman behöver det.

– Försök att komma ihåg att tillväxtperioder gärna är korta och intensiva. Amningen hittar relativt snabbt tillbaka till ett lugnt läge igen. Ofta räcker en dag i sängen, hud mot hud och fri mjölkbar för att situationen ska återgå till det normala 1-2 dagar senare, säger amningsrådgivaren.

Tillväxtperioder varar vanligtvis 1-4 dagar. Om situationen inte har förändrats den fjärde dagen, är det en bra idé att prata med barnmorskan och försäkra sig om att det inte är något annat som pågår.

9 bra råd när du upplever tillväxtperioder

1. Följ barnet och amma så mycket bebisen ber om.
2. Du behöver inte erbjuda bröstet oftare än bebisen själv signalerar.
3. Ställ in planerna och avsätt några dagar för amning och närhet. Inget annat.
4. Utnyttja all hud mot hud-kontakt ni kan.
5. En dag i sängen hud mot hud och fri mjölkbar kan göra en enorm skillnad.
6. Be om hjälp så att det blir så lite stressigt som möjligt för dig som mamma.
7. Försök att fokusera på din bebis och släpp det dåliga samvetet över annat. Du gör tillräckligt!
8. Se till att få tillräckligt med vätska (en termo drickflaska med sugrör är din vän!), bra näring och massor av vila.
9. Undvik att ge napp istället för amning – bebisens sugbehov vid tillväxtperioder har ett syfte.